Man ska inte favorisera, men…

Stumpan har blivit opererad i örat när hon var ganska ny hos oss. Vi upptäckte att hon hade en liten godartad tumör som växte på ett skaft som en liten svamp i vänsterörat. Det gick inte att göra rent det örat och hon hörde i princip inte alls på det. Veterinären som tog bort tumören berättade att det var en del att rensa bort när dom väl hade skurit bort utväxten Jag bär henne oftast med ryggen mot min mage och med ena handen under hennes rumpa och andra framför hennes bröst så att hon kan ha framtassarna på mina fingrar. Hon ser bättre då när hon ska styra. Så satt hon när jag fick instruktioner om medicineringen efter operationen. Då börjar det lilla knyttet, lite halvlurig och trött fortfarande, att putsa sig. Ni vet sådär urgulligt som gör att man nästan vill rufsa till dom lite så att dom ska göra om det Veterinären fullständigt smalt. Hon kom helt av sig och utbrast ”Gud så söööööt.” Och smälter det gör vi också, varenda dag faktiskt. Den dan Stumpan inte finns mer kommer det bli VÄLDIGT tomt. Det är tur att hon hittills har hållit sig väldigt frisk (peppar, peppar) och bara har sin artros som vi kan medicinera… och så är det ju alla bokstäverna som vi inte har medicinerat… och så är det ju hennes instinktiva jagande av allt som springer… och nyfikenheten som gör att hon stoppar fram nosen något ofta… och… och…

Page 2 of 2 | Previous page