Lisa och Dixi

Dixi är den lite tysta försynta typen och ack så söt. Hon flyter fram genom tillvaron i en lång päls som är förvånansvärt lättskött. Den tovar inte speciellt. Hon var klippt när hon kom och jag har också klippt lite baktill så att det inte ska fastna skräp. Till sommaren kan jag tänka mig att man måste klippa ner henne så att hon inte får värmeslag. Hon är vit, svart och lite brun. I pannan har hon en virvel, en så kallad crest. Håret böjer sig, som om hon fönar det varje morgon, bakom öronen. Ansiktet är mörkt, svart med bruna stänk och öronkanterna är bruna. Hamnar hon rätt kan hon bli hur mysig som helst. Bara man får en hand under magen på henne så blir hon alldeles stilla så hon är inte svår att ta upp. Jag ser henne som den som hjälten ska rädda i västernfilmen. Hon föredrar kinakål och att inte ge henne något att krypa in i är nästan djurplågeri. Hon älskar att ligga under Biltemapallar eller i Eragons mysrör i jordgubbsserien. Hon fick låna en sån här hos mig och hon ägde den. Jag såg aldrig någon annan få ligga i den. Det underliga var att när jag skulle städa buren och tänkte jag skulle tvätta röret efter en vecka så var den ren sånär som på lite spån och hö. Hon hade alltså inte kissat i den.

Dixi

Dixi igen

Nu finns de alltså hos Irene på Eragons och söker ett hem där de kan fortsätta att blomma. Skillnaden var enorm mellan när de satt i bur (även om den var stor) och när de fick gå i min nybyggda, stora hage med flera andra trevliga kompisar.

Lisa och Dixi from Camilla on Vimeo.

Det här är två söta damer som har bott tillsammans i hela sitt liv. De söker nu nytt hem att få förgylla med sin blotta närvaro. Endast livsvariga förhållanden, med fast hö och grönsakskonto godtas eftersom vi tänker leva i högönsklig välmåga i många år till ;-)

Page 2 of 2 | Previous page

  1. Eleni:

    Lisa ser verkligen ut som en fin dam. Dem är alla underbara :)

  2. Ingrid:

    Men, vilka underbara damer, och härligt med så olika personligheter! Fantastiskt av dig att ta dem under dina vingar, och nu får de säkert ett nytt fantastiskt hem med hjälp av Irene! :D

    Sen måste jag säga att de är helt bedårande, alla dina grisar! Verkar vara ett riktigt härligt gäng!

    Sen vill jag säga tack för de trevliga kommentarerna på min blogg! :) Nolte och Björne hälsar (tjuter) och tackar!