Sagan om Snövit. I ny tappning…
På bilden med tjejerna ser man Snövit, med sitt för tillfället, hårlösa huvud. När så en dag en person kontaktar dem, som verkar seriös, och frågar om marsvinen finns kvar, beslutar man sig för att säga att det är två killar och två tjejer, i hopp om att den personen tar hand om dem om den slipper ta Snövit som inte ser så vacker ut. Man tror att hon skrämmer bort folk. De tänker låta henne få stanna hos dem och älska henne livet ut. De tänker att om de bara har ett marsvin så räcker tiden säkert till att ge henne den uppmärksamhet som hon behöver så att hon inte känner sig ensam. En vacker tanke, men inte ur marsvinsperspektiv och säkert inte ur Snövits perspektiv. Hon är nyblind, sedan cirka ett halvår tillbaka, hon har i hela sitt liv haft sin mamma och sin moster nära, nära. Det är de som är tryggheten i hennes blinda, osäkra värld. De putsar henne, de tjafsar med henne, hon tjafsar tillbaka och hon märker inte av sitt handikapp så mycket med dem i närheten. Tänk om de försvann… Båda två… Samtidigt…
Nu blir det inte så. Personen vill faktiskt ta hand om alla de fem, Snövit i synnerhet, för att hon tror att hon kan hjälpa henne, åtminstone med pälsen. Så en dag kommer denna person och hämtar dem alla fem och kör dem till ett nytt hem där de får lite större boenden, inte för att de hade det illa tidigare, utan för att det fanns större boenden att få dit de kom. Det var första gången de flyttade i vuxen ålder. Ja, Snövit och Knäckis hade faktiskt aldrig haft en annan familj tidigare. Det är inte vanligt i ett marsvinsliv att de får stanna hos en och samma familj i hela sitt liv, det är också ovanligt att de bara har en familj till som de flyttar till när de är små för att sedan bo hos till de blir gamla och avlider av ålder.
Nu hoppas vi att den nya personen ska bli deras goda gudmor, som ger dem ett riktigt bra liv antingen hos henne själv eller hos någon som kan bevisa att den är värd att vara dessa vänliga pälsbollars slav. Vi hoppas även att denna person visar sig vara Snövits goda fe som, tillsammans med veterinären, ger henne tillbaka det som rätterligen är hennes; hennes vackra päls. Mer om veterinären och vad som gjorts och kommer göras där får bli en annan berättelse i denna blogg
Snipp, snapp, snut denna saga är inte slut!
Page 3 of 3 | Previous page

Irene:
januari 24th, 2012 at 21:18
Keep up the good work!
Kram!
Ingrid:
januari 24th, 2012 at 21:33
Lilla gumman!
Som jag känner med henne! Men vilken tur hon har haft, ojoj, man blir alldeles varm inombords!
Jag håller alla tummar för fina Snövit!
Eleni:
januari 28th, 2012 at 02:43
så fantastiskt att få läsa och ta del av en sådan, i slutet, vacker saga. Längtar efter fortsättning.