Stumpan

Stumpan

Min allra mesta lärare när det gäller marsvin och deras värld har valt att lämna den här världen. Mer pedagogisk mentor finner man inte någonstans. Om ni någonsin undrar hur jag hamnade med marsvin runt mig så har ni svaret i en liten svart/brun päls med en hjärtformad ljusbrun fläck på bröstet och en enorm själ som innefattade en hel värld.

Vacker och stolt

Hon lärde mig att marsvin inte är enkla. Att de inte är burdjur. Att de är intelligenta och medkännande, men också kan säga ifrån om det krävs. Hon lärde mig att de inte vill vara ensamma, att de kan ha problem som vi kan hjälpa dem med och att vi måste vara MYCKET lyhörda för att se och förstå deras subtila språk. Och hon lärde mig att de blir gamla, inte bara till åren utan till själen och visdomen.

Stumpan tyckte om när solen värmde lagom på en fläck

Jag vågar säga att de som träffade henne en längre stund och såg henne ”in action” glömmer henne inte så lätt. Jag älskade hennes tydliga kroppsspråk. När hon var lycklig och busig travade hon fram som en liten shetlandsponny med höga knän. När hon sänkte huvudet och rann över golvet fram till någon stackars marsvinssjäl och lekte arga leken till de sprang iväg och hon travade glatt efter med högt huvud. Stannade de så stannade inte hon, utan hon drog sin haka mothårs över rumpan på dem så de sprang lite till. Skitkul!, tyckte Stumpan. Mindre kul tyckte den som blev utsatt.

Stumpan from Camilla on Vimeo.

Alla strider hon tog för Maritzas skull. Maritza den stora och starka, men ack så fega som satt och gnällde om någon ny kom och tittade på henne. Då kom alltid Stumpan till hennes räddning och visade bredsida och gjorde ninjahopp över ryggar för att visa att hon inte var att leka med. Jag såg henne aldrig ge upp. Inte ens när hon blev gammal. Det var jag som fick sätta stopp och välja hennes flockkompisar på slutet. Hon hade en flock på sju och hon var ledare in i slutet. Det är stort.

En dryg månad innan det var slut. Soldyrkande som alltid

Page 1 of 3 | Next page