Stumpan
Soso, den lilla vilsna som inte hade sett ett annat marsvin sedan hon var tre veckor gammal som tog Stumpan som sin idol. Stumpan lärde henne den subtila, sexiga, vackra kurrdansen. Den som inte behöver sluta med att man bestiger utan den som man gör tillsammans med någon annan. Man kurrar och vickar och cirklar runt varandra i en långsam dans. Soso praktiserar den fortfarande, men hon har ingen att dansa med längre. Hon såg med stora ögon på när Stumpan utmanade en annan en gång. Den maktkampen slutade inte i något dramatiskt. Den andre vek sig. Därför har Soso fortfarande inte lärt sig att slåss. Hon utmanar, men vet inte hur hon ska avsluta, vilket gör att hon har åkt på stryk ett par gånger. Vem ska nu lära Soso den ädla konsten att slåss på ett schysst sätt? Stumpan lärde sig den av Niña.
På marsvinsträff. Alltid på språng, nyfiken och först
Stumpan älskade när vi hade marsvinsgäster som bodde i ”muttern”, en canvashage vi ställde upp i köket. Då kunde hon springa och titta på marsvins-TV. Dvs hon sprang och tittade in på de som satt i muttern. När de blev nyfikna och kom fram till henne så nosade hon lite och sprang därifrån. När de i muttern hade gått från nätet så kom hon tillbaka. Hon ville inte hälsa, hon ville titta på dem vad de gjorde.
Det är precis så här jag vill minnas henne…
De som känner mig vet att jag ofta förknippar händelser och personligheter med sånger och melodier. Just nu spelar de ofta en sång på radion som jag inte hört förut. Jag har inte lyssnat på texten och melodin är ganska trallvänlig, men efter Stumpans bortgång klev en rad ut från sången och slog mig i ansiktet: ”Vila bland skogarnas drömlika grönska med solen som band runt din hals. I takt med varandra har du och jag andats men nu andas du inte alls.” Den säger väldigt mycket om hur jag levt med och bredvid Stumpan och hur jag känner inför den framtid som kommer utan henne. Livet går vidare, men det blir inte riktigt som förut…
Precis som du vill
Gå över ängdernas vissna detaljer
och finn mig inlindad i en filt.
Skrik tills jag hör dig
Om döden nu stör dig
Men du gör precis som du vill
Varje gång skapade sommaren
en plats för dina ben att gro igen
Men nu ska allting skrivas om
du springer inte mer
Det finns en plats där vi kan träffas sen
Och prata om den sista sommaren
Men tills dess ska jag skriva om allt som sker
Nu nalkas våren
Har ingen att gå med
och du gör precis som du vill
Nu vandrar åren
Har ingen att gå med
Och du vandrar runt som en vind
Precis som du vill
Vila bland skogarnas drömlika grönska
Med solen som band runt din hals
I takt med varandra har du och jag andats
Men nu andas du inte alls
Varje gång skapade sommaren
En plats för våra ben att gro igen
Men nu ska allting skrivas om
Vi springer inte mer
Det finns en plats där vi kan träffas sen
Tala om den sista sommaren
Men tills dess ska jag skriva om allt som sker
Nu nalkas våren
Har ingen att gå med
och du gör precis som du vill
Nu vandrar åren
Har ingen att gå med
Och du vandrar runt som en vind
Precis som du vill
Precis som du vill
Och visst finns det gånger
Jag tror att jag ser dig
Men jag vet precis var du är
Nu nalkas våren, våren
Har ingen att gå med
och du gör precis som du vill
Nu vandrar åren
Har ingen att gå med
Och du vandrar runt som en vind
Precis som du vill
Precis som du vill
Precis som du vill
Page 2 of 3 | Previous page | Next page