Vill du ha ett liv, Ole?
För att förklara det vi ser så måste jag berätta lite om det jag vet om Oles bakgrund. Han är köpt i djuraffär, antagligen ingående i ett paketpris, med bur, vattenflaska, matskål, pellets, kanske salt- eller mineralsten, något bottenströ, kanske en liten påse hö men framför allt med en flaska C-vitamin. Troligen en sån där liten med en starkt färgande gul vätska i som man droppar i vattnet. Han bodde hos en äldre dam. Han fick bytt i sin bur ibland och så fick han pellets i sin skål. Han fick nytt vatten i sin flaska med C-vitamindroppar i. När maten eller bottenströet tog slut köpte man nytt, men när C-vitaminet tog slut köpte man ingen ny. Han fick bara vatten i flaskan. Pelletsen var kanske C-vitaminberikad till en början, men forskning säger att redan 3-6 veckor efter tillverkning är det C-vitaminet förstört. Grönsaker fick han säkert; gurka, sallad, morot och sånt vi människor ser att marsvin och kaniner tycker är gott, men det innehåller för lite (om ens något) C-vitamin.
Marsvin har samma defekt i sin DNA som människor och vissa apor, de kan inte tillverka eget C-vitamin. De måste få det tillfört med maten eller som ett kosttillskott. Ole utvecklade troligen, sakta men säkert, skörbjugg dvs C-vitaminbrist. Det kan yttra sig bl a som blödningar i kroppens slemhinnor, leder mm. med deformationer till följd om det pågår länge. Oles högra baktass (den nedre på bilden) är kraftigt angripen av något man kan kalla artros, orsaken är troligen bristen på C-vitaminet. Lederna är uppluckrade på vissa ställen och påbyggda på andra. Tittar man noga ser man att den vänstra också har konstiga piggar och urgröpningar, men den är inte lika illa angripen.
Hans konstiga ögon skulle jag också tro kommer sig av blödningar i hornhinnan som läkt, med ärrbildning som följd. Där gissar jag vilt, för jag hoppas ju det är en infektion som medicin kan bita på. Kollapsen, hjärnblödningen, är säkert också en följd av misskötsel och vitaminbrist. Jag gissar att det var den som orsakade hans dövhet, för jag tycker att man borde upptäckt tidigare att han var döv annars. Han har helt säkert inte alltid varit döv för han låter. Han kluckar och han kurrar när han vickar rumpa. Det gör han ibland när jag rufsar runt i virvlarna han har på rumpan. Jag har till och med hört honom slå på matsirenen en gång. Det var ett hest, men högt, tjut.
Ole är en av de grisar som kommer få leva med ständig smärtlindring för att få ett drägligt liv. Han har nu ätit Metacam sedan röntgenbilderna togs för 14 dagar sedan. Det märks redan på honom. Han är gladare. Han rör sig bättre, även om han nog aldrig kommer hoppa och springa. Han orkar bry sig om och vara nyfiken på sin omgivning. Han missar mycket fortfarande eftersom han inte hör, men det gör inget. Allt måste man inte kunna hemma hos mig. Men när han kommer travande, med lyft nos mot mig för att bli klappad och smekt… och när han blir ivrig inför frukostgrönsakerna så han trampar med framtassarna och till sist är tvungen att springa ett varv runt sig själv i ren iver… och när han blundar i ren njutning av beröringen när man klappar och smeker honom… och när han glatt kurrar, vickandes på rumpan, när man rufsar honom på rumphåret… och när han hugger tag i rotselleribiten och springer snabbt, snabbt in under närmsta pall med sitt byte utan att krocka med något… och… och… då inser man att han har allt att leva för. Han håller på att få livskvalitet.
Page 2 of 3 | Previous page | Next page