Äta bör man, annars dör man, Ole

Uppdatering på Ole-läget…

Som ni kanske förstår så var det en böld på Oles kind eftersom han lever Men det är en elak böld. Den har förgrenat sig både hit och dit och tokigt nog åt ögat till bland annat. Det gör att veterinären omöjligen kunde ta bort allt. Dessutom var det inte flytande var utan som små klumpar med var mellan vävnaderna, som hon uttryckte sig. Hon gissar på att de egentligen är den bakersta övre kindtanden på höger sida som har fått en infektion som sedan har spridit sig. Detta gissat utifrån läget på bölden. Så nu har Ole ett stort hål i kinden som jag ska hålla öppet så länge som möjligt så att såret läker inifrån och ut. De bakterier som skapar bölder tycker nämligen inte om syre. Det är därför de trivs i slutna kapslar i kroppen där det är syrefattigt. Så ett sätt att bekämpa dem är att utsätta dem för syre så länge som möjligt. Då dör de. Skulle det bli sårskorpa över alltihopa börjar de bara växa igen.

Ett annat sätt att bekämpa dem är med antibiotika. Ole äter fortfarande Bactrim och han ska göra så i två veckor till. Han har redan ätit Bactrim i 2,5 vecka. Sedan sätter jag Streptocillinsalva i hans sår två gånger om dagen, efter jag har blött upp eventuell sårskorpa med koksaltlösning och tvättat bort den.

Det där med Streptocillinsalvan är lite tveeggat. Det är jättebra i såret, men kanske inte så bra i magen. Jag har försökt att ta reda på hur det är. Marsvin tål ju inte så många sorters antibiotika. Deras magbakterier får inte slås ut. De behöver dem för att bryta ner höet. Jag vet inte vad det är för antibiotika marsvin inte tål och jag vet därför inte hur skadligt det är att Ole faktiskt putsar sig och därmed säkert får i sig lite av salvan.

Det jag vet är att hans urin är starkt orange sedan flera dagar och det är inte blod för det ser ut på ett annat sätt. Dessutom är han dålig på att äta. Han åt jätteduktigt i början efter operationen, men nu nästan en vecka efteråt har han blivit dålig på det. Så dålig så jag faktiskt har börjat stödmata. Vid ett par tillfällen har jag kommit för att göra något i buren och det finns inga ploppar! Jag plockar hela tiden bort plopparna eftersom han sitter på vetbed, ett slags teddyliknande material. Det släpper igenom urin, men plopparna ligger ju kvar. Det är bra för då kan jag hålla koll. Marsvin äter alltid och ploppar alltid, så när det inte finns en enda så blir jag mycket uppmärksam. Det kan ju vara så att han har ätit upp dem, de gör ju så med vissa för att få E-vitamin, men alla… Näe…

I går kväll tyckte jag dessutom att han var spänd över magen. Som om han hade gaser. Då åker Minifom fram, ett receptfritt preparat som man ger kolikbarn. Det har jag alltid i kylskåpet. Han får det innan varje omgång med mat som jag bjuder; frukostgrönsakerna och Critical Care (stödmatningsgröt för marsvin). Att han är dålig på att äta kan bero på mycket. Han kan ha ont i den där tanden så det är svårt att tugga. Jag bråkar ju med området där bölden suttit. Det kan göra ont också. Han kan ha ont i rumpan eftersom han blev kastrerad när han ändå var sövd för böldborttagning. Han kan ha ont i magen för gaserna, Streptocillinsalvan eller annat. Han kan helt enkelt sakna sällskapet av Rosita. Tro att han är ensam igen. För resten av sitt liv.

Han har fått nytt, större boende som står i hagen hos gammeltanterna. Han får vara hos tanterna, under uppsikt, ibland. Han kan inte få fast kompis förrän såret är läkt. Just nu sitter han i höbingen jag brukar använda när de går lösa i köket. Mycket hö och många goa dofter från 17 andra marsvin Det triggar. Han bör röra på sig för att få igång matsmältningen. Jag masserar magen medsols så fort jag tar upp honom. Jag ger honom ett pulver på maten som innehåller bra bakterier, Bene-Bac. Finns inte i Sverige, måste beställas på nätet från Tyskland.

Page 1 of 2 | Next page