Naturligt?

Så har vi Maritza. Tjejen mot vår lilla ström. Hon är MYCKET naturlig. Skulle aldrig sitta kvar framför en skällande hund. Försök att plocka upp henne bara så där. Nä! Det går inte för sig. Hon har, efter mycket träning, speciella plock-upp-ställen. Det är platser där hon känner sig så trygg så att hon kan koncentrera sig på att sitta still och inte, per automatik, springa iväg. Flyta ut och sussa i famnen bara så där? In your dreams, baby! Då krävs det något att krypa in i och under och en tålmodig ägare till knäet som sitter still, länge. En långfilm sådär… Tigga mat kan hon. LJUDLIGT!! Men att kila fram över golvet och hämta det som bjuds går inte. Golvet är nämligen läskigt. Finns det ingen sammanhängande remsa av mattor, handdukar, filtar eller annat fram till matkällan blir det väldigt jobbigt. Hon rusar fram och tillbaka oroligt pipande längst bort i köket från kylskåpet sett. Alla försök till lock och pock utlöser bara ännu mer förtvivlade pip- och springsessioner. Det här är tjejen vi jobbar mest med. Det är hon som oftast får sitta i knäet framför TVn. Hon blir dagligen gullad och klappad med. Hon blir lyft fram till gottiset vid kylskåpet så att hon får ta det hon vill ha och sedan springer hon tillbaka, över golvet, till den trygga tillvaron på fleecen längst bort. Och det hjälper sakta och säkert. I går rusade hon helt plötsligt rakt över golvet upp på trasmattan framför kylskåpet. Tog det hon ville ha och SATT KVAR och åt det tillsammans med de andra. Då känner man något varmt sprida sig i hela hjärtat :-)

Här hjälper Maritza en av hussarna med datorn. Modernt svin.

Page 2 of 2 | Previous page