Sagan om Snövit. I ny tappning…

bäbis-Snövit

Så går livet vidare, som sig bör. De som skulle varit tre pojkar är nu två pojkar och tre flickor. Fem stycken sammanlagt. Knäckis och Kolan lever i sin tvåsamhet i all välvilja i sin bur och båda två är riktigt stiliga killar. Musse, Lakrits och Snövit lever som en liten flock i en annan bur och är precis så söta som marsvinstjejer ska vara. Snövit som har växt upp med sin mamma, Lakrits och (antagligen) moster, Musse,  är och förblir en bäbis trots att hon blir vuxen. Det fixas och putsas med henne ännu i dag

Men så en dag börjar Snövit tappa hår. Hon tappar så mycket hår att hon blir alldeles kal fläckvis. Det är nu det blir knepigt.  Familjen har missat en viktig detalj i ett marsvinsliv. De har inte försäkrat sina guldklimpar. När pappan i familjen åker iväg till veterinären med Snövit för att be om hjälp med hennes håravfall och veterinären inte direkt kan avgöra vad som är felet och vill ta ett prov som kostar en del pengar, så känner pappan att han vill tänka på saken. Han tar Snövit med sig och åker hem. Så småningom växer håret ut igen och det blir inget av med återbesök eller provtagning. När Snövit ännu en gång tappar hår, så vet ju familjen vid det här laget att det växer ut igen… En gång blir Snövit alldeles hårlös, som ett skinny-marsvin. Men håret växte, som sagt, ut igen. Så där höll det på i flera år. Så småningom blev Snövit också blind. Hon förlorade sin vackra, rubinröda färg på ögonen. De blev vita som pälsen. Ännu vet jag inte varför hon är blind, men troligen beror det på katarakt, dvs starr.

Tiden gick och de tre människodöttrarna växer upp och får intressen utanför hemmet, som olika idrotter etc. De fem marsvinen börjar bli ett dåligt samvete. De får inte den uppmärksamheten de förtjänar. De får rent i burarna, mat och vatten och familjen tycker fortfarande om dem, men börjar ändå söka efter en ny djurvänlig familj till dem, eftersom tiden inte riktigt räcker till för det där lilla extra som gör ett marsvin till en familjemedlem i stället för ett djur satt i bur. De har skött dem efter bästa förmåga i över fem år nu och helt fel kan de ju inte ha gjort eftersom de lever, är tämligen tama, troligen ganska friska (förutom Snövits hårtapp då) och de har till och med varit ofrivilliga uppfödare en gång. De sätter ut en annons på Blocket med två bilder på de fem. En på tjejerna och en på killarna. Blocket är lite som ett lotteri. Det kan bli bra och det kan bli riktigt dåligt. De får flera svar på sin annons, men alla utmynnar antingen i att den som hör av sig säger att den ska höra av sig igen, och gör det inte, eller att det är en klart oseriös person som man väljer bort. Man får också tipset om att det finns omplaceringar för marsvin, men livet rullar på fort och tiden finns inte riktigt att ta tag i den informationen.

Killarna på Blocket

Page 2 of 3 | Previous page | Next page