3. Niña

När en vecka hade gått hade hon fortfarande inget namn. Vi hade provat några, men inget var bra på henne. Men hon hade gjort ett jättejobb med Stumpan. Med en ängels tålamod  fann hon sig i att Stumpan ömsom hotande klapprade med tänder samtidigt som hon slickade den vit/bruna i mungipan och ömsom kastade sig upp från sovande ställning för att hugga vilt omkring sig för att i nästa stund vagga rumpa och kuttra. Med jämna mellanrum fick hon anledning att praktisera sina eleganta skutt över Stumpans huvud. Då kom brorsan och hans två döttrar på besök. Dom frågade ju självklart vad den nya hette. Arbetsnamnet för tillfället var Ninja, eftersom hon hoppade lika smidigt som en kampsportare, så jag sa att det var det hon hette. Efter det kunde vi ju inte byta namn på henne, så det fick hon heta.

Så småningom lärde sig Stumpan att uppskatta Ninja och Ninja blev den självklara ledaren i vår lilla flock på två. Utom när Stumpan, som inte har lärt sig alla marsvinsregler, vill bestämma något. Ninja tog det med jämnmod. När det bara måste kuttras och vaggas på rumpan för tusende gången den dagen så kvitter-piper Ninja lite ointresserat medan hon liggande tuggar på ett höstrå. Men Stumpan är nöjd.

Jag har också lärt mig att uppskatta den otroligt charmiga personligheten Ninja besitter. Numera är hon lite rundare (Hon tycker mycket om mat.) så hon ser inte så avlång ut. Men när hon sträcker ut sig och lägger sig platt på mage i buren så når hon från långsida till långsida. Jag brukar skoja och säga att hon är en cuy-wannabe. Hon är fortfarande mycket smidigare än hon ser ut att vara och kan göra fantastiska skutt. Men det behövs sällan numera. Vi bestämde så småningom att namnet fortfarande låter likadant men stavas Niña, precis som ordet för flicka på spanska. Hon är ju en flicka mer än en japansk lönnmördare.

Hon har också fått en lugnare tillvaro efter att veterinären upptäckte att Stumpan lider av artros. Det är därför hon från avslappnat sovande kunde flyga upp och börja hugga vilt omkring sig. Hon hade helt enkelt legat still länge och blivit stel och när hon rörde sig gjorde det ont. Hon trodde ju självklart att den som var närmast var orsaken till det onda. Numera får Stump en liten dos Metacam varje kväll. Det har gjort underverk.

Vår lilla ”flock” var komplett trodde jag…

Söndagen den 1 juli 2012 följde Niña efter Tomas och övriga saknade till de evigt gröna ängarna i marsvinshimlen. En underbar, fantastisk personlighet har vandrat vidare till en annan dimension. Var hon än placerades spred hon ett lugn runt sig. Hon kommer alltid att göra det, var hon än hamnar. Det är jag övertygad om. Jag kommer alltid att minnas henne som den coolaste lilla varelse jag känt. Farväl Niña.

http://kring.kringelkroken.se/blogg/2012/07/att-tvingas-till-svara-beslut-och-en-del-beslut-tas-utan-att-du-kan-gora-nagonting/

Page 2 of 2 | Previous page