5. Maritza
Hon ska gjuta olja på vågorna…
Maritza
Cirka en och en halv månad efter att min duo hade blivit tre spred sig osämja i flocken. En dag var det bara kaos. Stumpan hade fått för sig att Tomas skulle näpsas. Tyvärr hade hon övertag eftersom Tomas ser ganska illa. Hon lärde sig snart att smyga fram på Tomas blinda sida och plötsligt anfalla honom. Tomas blev väldigt osäker eftersom det kunde hända när som helst. Hon satte också i system att närma sig från blindsidan och dyka upp i hans synfält två centimeter från nosen. Tomas sprang till sist så snart han såg Stumpan… och Stumpan sprang glatt efter för nöjet att ha skrämt honom. Situationen blev snabbt ohållbar. Niña började nästan få psykiska problem av att behöva leva med dessa ständiga hot, rädslor och anfall runt sig. Det hände alltsom oftast att hon kom i kläm och blev jagad när Stumpan, full av adrenalin, jagade allt som sprang.
Jag hade kontakt med Irene på Eragons, där jag hade hämtat Tomas. Irene har stor erfarenhet av att sätta ihop och lösa flockrelaterade problem. Hon försökte på olika sätt ge mig råd, men det slutade med att jag satte mig på tåget ner till Göteborg med min dysfunktionella flock.
Väl där sattes Stumpan ner i en väletablerad och välväxt flock som var på pensionat. Det bekom henne inte ett dugg. Hon såg snart till att ha tagit makten över en stor bit kål som fanns i den hagen. Tomas sattes ner i en flock med bara unga honor. Det tog ett tag innan han förstod att det inte fanns någon Stumpa där som tänkte jaga och bita honom så han kunde slappna av. Niña sattes i en bur tillsammans med en snäll kastrat och en äldre hona. Kastraten gjorde som sig bör, kollade läget med den nya tjejen, och fick lära sig att Niñas rumpa är helig. Efter att ha ätit lunch med Irene och tittat till min splittrade flock åkte jag hem samma dag. Det var med blandade känslor; Jag var trygg med att om någon skulle kunna lösa mina flockproblem så var det Irene men det kändes också väldigt tomt och sorgligt. Som om jag hade misslyckats med något.
Under dagarna som följde höll vi kontakten via SMS, mail och telefon. Stumpan fick bland annat träffa en flick-Kola som inte tål vilken behandling som helst och med pansarskinn på näsan. Då var det Stumpan som sprang… Tomas självförtroende växte och Niña fick den semester hon så väl behövde efter den senaste tidens kaos. De fördes så småningom samman i en stor flock där Irene plockade bort någon eller några individer efter hand tills bara mina tre och en liten tjej till återstod.
Page 1 of 2 | Next page