Bilolyckan tog Alisa ändå

Under tiden kom en Ole i vår väg. (Se tidigare inlägg) Ole var okastrerad och hade många krämpor och fel efter att ha levt ensam utan rätt kost och vård under tre år. Han var döv och gravt synskadad. Han hade allvarliga deformationer i sina leder och kunde inte marsvinsspråk. På Blå Stjärnan ville man nog avliva honom men Irene ville tänka ett varv till och vi talade med varandra. Vi kom på att Rosita kunde vara Oles räddning så han fick skjuts till Stockholm och Rosita fick ännu ett uppdrag. Sällskapsdam och lärare till denna buffel till individ. Hon var mycket konfunderad över honom. Det tog ett tag innan hon kom underfund med honom. Men han var ju inte som gentlemannen Muffin. Rosita tyckte nog Ole var ganska tråkig. Hon accepterade honom för gurkans skull. Han fick ju ofta lite extra och hade ingen som helst koll på att han blev bestulen mitt framför näsan av Rosita Ole opererade bort en stor böld på kinden och samtidigt kastrerades även han. Tyvärr fick han böld i pungen efter kastreringen. Den opererades bort, men något hände. Sent på kvällen kom hans tarmar ut genom operationssåret. Jag var tvungen att åka akut och avliva honom. (Det kommer ett inlägg om orsaken. Han blev obducerad.)

Rosita var ensam igen och hon var värre än någonsin. Hon hade fått en hormonspruta några veckor tidigare för att se om det kunde göra skillnad, men gjorde ingen skillnad alls så det enda sättet att hjälpa henne som veterinären och jag såg var att låta henne genomgå operation igen. Vi väntade till jag var ledig för jul så att jag skulle kunna vårda henne. Hon hade operationstid den 23 december. Hon skulle lämnas straxt efter 08.00 på morgonen. På vägen dit var hon och jag med om en trafikolycka…

Min bil finns inte mer. Jag och Rosita klarade oss bra, trodde jag.

Fortsättning följer…

Page 3 of 3 | Previous page