Bilolyckan tog Alisa ändå
Rositas operation gick bra trots att cystorna var de största veterinären sett. De var fastväxta på flera ställen och någon hade redan spruckit, för hon hade fri vätska i buken. En stor del av hennes vikt var cystorna. Hon repade sig blixtsnabbt och hon och Muffin blev ett riktigt mysigt par. Muffin verkligen älskade sin Rosita och Rosita som fick bestämma lite tyckte Muffin var en kille i hennes smak. Jag såg honom försöka bestiga henne ett par gånger i början, men hon sa ifrån och efter det så såg jag det aldrig hända igen. De var så harmoniska tillsammans. Rosita fick flera småuppdrag, som att pigga upp nykastrerade killar. Då besökte hon dem under någon halvtimme. Blev enormt uppvaktad. Nästan våldsamt ibland. Hon tyckte inte det var så kul eftersom de bara hängde över henns rygg och ofta kissade på henne. Sedan när hon kom hem till Muffin undrade han ju var hon varit och måste kissa tillbaka sin doft på henne. Då såg man hur trött hon blev på karlar. Då var det roligare när de tillsammans fick lite större uppdrag.
Muffin och Rosita tar hand om två småkillar på fyra veckor. Tor och Sam, som hade bestämt sig för att försöka göra mamma, Nora, med barn. De flyttade till Rosita och Muffin i stället och eftersom Rosita är kastrerad är det riskfritt. Rosita och Muffin tar sitt uppdrag med stort allvar. Att försöka uppfostra två illbattingar som dessa är verkligen inte lätt 
I somras kastrerades Muffin och i samband med det konstaterade veterinären att hans sten var helt borta. När några veckor hade gått och han kunde få träffa okastrerade damer utökades hans flock. Det gällde att välja rätt. Rosita vaktade på sin Muffin och det fick inte vara någon som var för tuff. Då slogs hon. Jag och Irene började tala om hennes hemfärd, men det var ju inte bråttom. Irene hade i princip mer än fullt hemma och jag skulle ju ändå på semester. En mer eller mindre gjorde inget. Irene föreslog att jag skulle behålla Rosita, hon hade ju ändå varit hos mig så länge. Men jag var tveksam eftersom hon verkligen hade svårt för vissa individer hos mig. Jasmin t ex gick inte att ha i samma flock.
Så reste vi till landet och efter några dagar dör Muffin. Jag har aldrig förstått vad det var som fick honom att må dåligt. Han bara åt sämre och sämre. Jag stödmatade och försökte få tag på en vettig veterinär. Men Muffins direkta dödsorsak var att han antagligen fick stödmatningsmat i lungorna. Han fick en slags hick när jag matade honom och efter det blev hans syresättning väldigt dålig. Han var blåaktig om nos och läppar. Vi hann inte till veterinären för att få hjälp. Han dog i en ny hick i husses famn när jag körde mot distriktsveterinären på Gotland. Där miste Rosita sin älskade Muffin.
När jag tittar tillbaka kan jag faktiskt se tecknen på att hon saknade honom. Hon började brunsta våldsamt och tvångsmässigt. Hon besteg alla och blev osams med alla. Hon började bli lite tunnare och framför allt så började kala fläckar breda ut sig på sidorna. Jag åkte till veterinären som hade opererat henne och hon trodde att några celler av cystorna blivit kvar och växt till sig. Veterinären förordade en ny operation. Jag talade med Irene om det. Hon var tveksam men lät mig ändå bestämma eftersom vi i samma veva beslutade att Rosita skulle stanna hos mig. Irene hade för många kärlekar hemma och Rosita hade faktiskt lugnat ner sig med kamplusten när Muffin inte fanns kvar. Nu var det snarare tvärt om, det var svårt att placera henne så att inte hon fick för mycket bannor.
Page 2 of 3 | Previous page | Next page