Bilolyckan tog Alisa ändå

Alisa hette du, men bytte namn till Rosita när Irene adopterade dig. För mig har du alltid varit Alisa ändå

Alisa är död. Hon dog i min famn i går förmiddag ganska precis kl 06.00 på fredagsmorgonen.

Alisa och hennes kompis Jasmin skulle avlivas pga skilsmässa i familjen. Men den veterinär de kontaktade för uppdraget bad dem vänta lite. Veterinären ringde mig och jag hämtade dem så snart det gick. De bodde i ett uteförråd i anslutning till ett garage.

Buren de bodde i var fin, stor, full med hö och omåttligt med grönsaker; hela isbergssalladshuvuden, gurkor, äpplen och morötter. Men det fanns också kalk- salt- och mineralsten.

Trots att de bodde stort och hade massor med mat så skiljde sig vikten på dem markant. Alisa vägde över 1200 gram och Jasmin vägde lite drygt 700 gram. Jag kunde egentligen inte finna något direkt fel på Jasmin, men bestämde mig att behålla Jasmin hos mig för att se om jag kunde få henne att gå upp i vikt lite. Alisa skulle omplaceras via Eragons.

Första bilden jag har på Alisa. Jag hade egen transport med mig, men hennes matte stuvade den full med färdkost för den långa resan på säkert 30 minuter. Observera att det är två hela gurkor…

Jag har aldrig förstått varför deras förra matte inte försökte finna nytt hem till dem eller om hon gjorde det och inte fann något bra, varför tog hon inte hem dem från förrådet. De älskade sina två tjejer och ville dem väl så jag förstod aldrig vad det var som fick dem att beställa tid för avlivning.

Det var riktigt charmiga tjejer. Jasmin flyttade aldrig från mig. Hon började gå upp i vikt när hon inte behövde bo med Alisa, som var en dam med skinn på näsan. Alisa reste till Eragons, Irene kärade ner sig i henne och adopterade henne själv. Så upptäcktes det att Alisa hade stora cystor som riskerade att spricka. Irene visste att det finns en veterinär utanför Stockholm som opererade sådant med flanksnitt, vilket gör ingreppet mycket lindrigare. Samtidigt hade jag en okastrerad herre vid namn Muffin som jag hade tagit hand om från en tjej som räddade honom från avlivning när hans familj tröttnade på att ha marsvin efter 2 år. Muffin hade en fastväxt urinsten som man inte kunde ta bort. Han hade blivit opererad på Blå Stjärnan i Göteborg och Irene tog hand om konvalescensen. Jag skulle hämta hem honom och det bestämdes att Alisa, som då hade bytt namn till Rosita, skulle följa med som sällskapsdam och få sina cystor bortopererade i Stockholm. Då kunde Muffin också ha sällskap under tiden jag medicinerade honom med örtmediciner för att försöka få bort urinstenen.

Page 1 of 3 | Next page