Älskade, älskade Lilla Bu

Jag förberedde mig själv och Bu på att hon skulle dö. Jag hade med mig Metacam (smärtstillande och antiinflammatoriskt) eftersom Stumpan får en liten dos varje kväll mot sin artros. Jag gav Bu Metacam eftersom jag visste att hon skulle få kramper av vätskebristen. Jag ville inte att hon skulle ha ont. Vi satt mitt i gemenskapen. Jag talade och skrattade med de andra, var tyst ibland och hade Bu i famnen inlindad i en handduk så hon inte skulle frysa. Fick en vetekudde uppvärmd i micron och inlindad i en plastpåse som hon kunde ligga på. Försökte mata Bu ibland, trugade med gräs, gurka, groblad, maskrosblad men inget gick ner. Hon bara sov. Jag smekte henne på alla sätt jag vet att hon tycker om. Jag SMSade Irene och fick tröstande svar.

Och så kom slutet. Bu reste sig på sina tassar, gnällde till och krampade tre gånger. Jag lade henne mot mitt bröst så hon skulle höra mitt hjärta, hon kippade efter andan en gång och dog. Hela hennes dödskamp tog max ett par minuter. Min egen sorgekamp tar mycket längre tid.

Bu följde med flocken och mig hem från Öland. Hon lämnades i dag till min favoritveterinär och kommer att komma hem igen i en liten träurna.

Om någon undrar vilken sång jag förknippar med henne och det som hände är det Brahms Vaggvisa. Den är så vacker i sin enkelhet. Ni som var med vet varför den blir min minnesmelodi. Det var den enda melodi jag hörde under den helgen och när det skedde mindes jag texten och den passar så bra för det jag kände för Lilla Bu den kvällen:

Nu i ro, slumra in, allra kärestan min, låt en ängel ta din hand, bort till drömmarnas land, och låt tankarna fly, till en ny dag ska gry.

Och en ängel du ser, när i drömmen du ler, som i lysande prakt, vid din säng står på vakt, och med kyss på din mun, vaggar hon dig i blund.

Nu i ro slumra in, i bädden så fin, som blomman på äng, i en gungande säng. Och guds änglar de små, breda vingarna ut, och för barnen i ro, tills natten är slut.

Nu i ro slumra in, lilla älsklingen min, ned i kudden dig göm vid din rosiga dröm. Tills du väcks, lilla vän, nästa morgon igen, tills du väcks, lilla vän, nästa morgon igen.

Text: Alice Tegnér Musik: Johannes Brahms

Page 3 of 3 | Previous page