Vad hände egentligen den 6-7 januari? (Den långa versionen.)

De bjöd på kaffe och färdiga hembredda smörgåsar i sitt bondkök, med den vedeldade spisen kvar. När jag försökte tala om att det verkligen inte var nödvändigt konstaterade de bara att hade jag åkt ända från Stockholm och sedan skulle vidare till Göteborg så ville de åtminstone få bjuda på detta. Och vi pratade vidare. Han hade alltid haft djur… och han berättade om katterna han hade, en hona och en hane. De var kastrerade båda två eftersom han tyckte det var svårt att hitta köpare till ungarna. Jag träffade hankatten. En mycket älskad, ursnäll bamse med semilång päls. Måste varit norsk skogskatt-blandning. Han berättade om gäss, kalkoner, kaniner och höns de hade haft. Nu tänkte han renovera upp den lilla lagården och kanske skaffa sig några kor t ex. Jag frågade om han tänkte skaffa marsvin igen om det skulle passa. Men han skakade på huvudet och konstaterade lite generat att marsvin skulle han inte ha mer. Han skulle hålla sig till djur han var van vid.

När jag sedan bröt upp och vi satte marsvin i de olika transportburarna, könsseparerat, utom ungarna som fick vara med sina mammor, frågade han om jag ville ha burarna. Men det fick jag ju inte plats med i bilen. Däremot lämnade han med Cvitamin, en kloklippare och en borste. Jag gav honom betalt och skrev upp webadressen till Eragons och sa att om han ville veta var marsvinen flyttade kunde han höra av sig till mig eller Irene.

Så styrde jag marsvins-bussen mot Göteborg. Klockan hade hunnit bli nästan 7 på kvällen. Resan gick lugnt till. Det var litet undergivelsepip i någon av transporterna, men det var inte så mycket att jag kände att det var nödvändigt att stanna. Jag ringde Irene och rapporterade så att hon kunde förbereda rätt antal pallkragar efter konstellationerna honor/hanar. När jag ”landade” utanför Eragons, vid 9-tiden, blev det en snabb vägning, dokumentation av varje individ och sortering av ungar efter kön. Ett par singelkillar som redan fanns på omplaceringen fick var sin liten grabb att uppfostra eftersom det visade sig att av de sju ungarna var det två killar och fem tjejer. Det var skabbigt på minst två vuxna, så alla i lämplig ålder fick en droppe antiparasitmedel i nacken.

Efter det blev jag och Irene bjudna på en supergod trerättersmiddag hos en känd marsvinsmänniska som precis hade flyttat in i närheten. Man blir bortskämd… Kvällen hann bli natt innan jag kröp ner i Irenes dotters lediga säng för en välbehövlig och drömrik sömn.

Dagen därpå åkte vi tillbaka till omplaceringen för att se hur det stod till med de 15. De unga grabbarna hade båda funnit sig tillrätta med sina respektive mentorer. Alla tuggade hö för glatta livet. Ryktet hade gått om de 15 och Marie (Linnéa och Heras matte) med dotter, som inte bor alltför långt bort, kom ner för att titta på nykomligarna. Efter en kopp kaffe satte jag mig i bilen för resan hem. Jag hade nämligen en tid att passa. Jag skulle på middag hos min bror, med familj klockan 18.00.

Resan hem blev mer spännande än resan ner. I höjd med Vättern började ett snöoväder som inte var att leka med. Långtradarna låg på rad. Deras släp åkte slalom baktill och försökte man köra om fullkomligt sprutade det blötsnö upp på vindrutan samtidigt som man skulle spåra genom 5 centimeter blöt, slaskig, slirig snö. Jag såg bilar som hade åkt av vägen och bilar som hade krockat. Alla hade tack och lov fått hjälp. När jag for från Göteborg hade jag lagom med tid på mig, men pga detta oväder, var det lite bråttom när jag kom hem. Men förseningen blev den akademiska kvarten när vi kom till brorsan Ännu en gång blev jag serverad en trerätters, fantastiskt god middag som avslutades med spelet ”Med andra ord”. Jag var bara åskådare, men hade hur kul som helst. Rekommenderas!! Klockan hann bli nästa dag igen innan vi kom hem igen och jag fullkomligt stupade i säng.

Det var aldrig jobbigt eftersom jag hela tiden hade massor av stöttande, positiva människor i ryggen och flera som rent praktiskt drog sitt strå till stacken. Men något jag vill påpeka är att jag hade ALDRIG kunnat göra detta om inte Irene och Eragons tog emot i ”andra änden”.

TACK!!

Page 3 of 3 | Previous page