En Saga

Småtjejer! *mutter, mutter* Aldrig får man va ifred.

Då tar jag lite av dig då...

För några veckor sedan träffade maken och jag på Sagas matte och husse ute på gatan. De berättade att de hade varit hos veterinären med Saga eftersom hon verkade ha så väldigt ont i sitt bakben. Hon har en sak gemensam med Stumpan och Kajsa; Hon har artros. Hon har ätit glucosamin i flera år mot det, men nu hjälpte inte det. Veterinären hade utan ta i henne konstaterat att det var den mest deppiga hund hon hade sett på länge, skrivit ut några tabletter och sagt att om inte detta hjälper får ni nog fundera på avlivning eftersom hon är så gammal. (Den exakta ordalydelsen var kanske inte så, men det var så matte hade uppfattat det.) Matte var förtvivlad och husse också. Jag protesterade eftersom Saga kanske inte är en ungdom, hon är tio år, men lite mer omsorg än så kan man väl begära av en veterinär. Jag frågade vad det var för tabletter. Det var några jag aldrig hört talas om och de skulle tydligen verka inom en vecka. Annars var det kört. Jag rekommenderade att de skulle visa upp Saga för en annan veterinär också. Någon dag senare hade ett flertal andra också sagt samma sak, så man tog Saga till en annan veterinär lite längre bort. Där undersökte man Saga noggrant och konstaterade att hon hade slitit av ett korsband i bakbenet! Hon behövde en operation!! Inte avlivning.

Nu är Saga nyopererad och går med stödstrumpa och tratt. Hon har lite svårt att följa med på promenaderna med barnen på dagarna ännu, men maken sände mig följande bild som MMS i dag:

Page 2 of 2 | Previous page