En Saga

Niña och Stumpan har en bekant. En granne på gatan som ibland sover över hos oss. Stumpan är ganska mycket kompis och Niña lite mindre. Det beror nog på att Stumpan umgicks ganska mycket med henne när Stumpan var ny hos oss. Niña tycker nog storleksskillnaden är lite jobbig, normalt är ju hon störst, liksom… Kompisen heter Saga och är nämligen grannens Golden Retriver. Tomas, Maritza och Kajsa har inte fått träffa Saga så mycket eftersom det inte har funnits anledning för henne att sova över på något år.

Saga är nog världens coolaste hundtjej. Hon är tio år nu och vi har känt henne sedan hon var valp. Hennes matte är dagmamma till små barn i förskoleåldern och Saga hjälper till att hålla ihop flocken. Som alla Golden så har Saga ingen mättnadskänsla, något hon delar med, i alla fall mina, marsvin. Hon är alltid hungrig och kylskåpet är en gemensam gud för dem. Maken har väldigt svårt att inte ge något när man ber vackert och de vet de allihopa. Så när han öppnar skåpet finns alla där. Jag är lite mer hårdhudad, och ger jag något försöker jag att ge något bra. Saga får ibland en stor, grov morot av mig. Eftersom hon inte tycker den är så där jättegod, utan bara lagom god, så räcker den ett tag. Hon tuggar och smular små morotsbitar runt sig till Stumpans stora glädje. Niña är lite mer avvaktande.

Så här såg det ut för något år sedan när Saga var hemma hos oss (Det var innan inköpet av en bra kamera.):

Vad är det här??

Jag får titta efter...

Stumpan! Kom och titta!

Jamen. Det är ju Saga ser du väl.

Page 1 of 2 | Next page