1. Stumpan

Hon som kom in från kylan…

Stumpan

2008. Min bror har två döttrar, som har marsvin. Dom umgås mycket med en annan familj och dom i sin tur har en granne som hade ett marsvin i en bur i sin trädgård. Barnen brukade kila över och hälsa på marsvinet, som barn gör. Men när hösten kom och det började bli kallt så började dom undra om familjen inte skulle ta in sitt marsvin. Det blev ännu kallare och till sist frågade man ägarna om det inte var dags att ta in marsvinet nu. Men, nej, dom ville inte ha marsvinet. Det var deras dotters marsvin och hon hade flyttat hemifrån och ville inte ha sitt marsvin längre. Föräldrarna hade aldrig velat ha marsvinet och dom väntade bara på att hon skulle dö, om inte annat så av köld.

Min bror blev alldeles bestört. Operation rädda marsvin startade. Tyvärr kunde han inte ta marsvinet själv eftersom hans döttrar hade varsin okastrerad hane och den stackars övergivna var en hona. Han ville inte riskera att grabbarna, som fungerade mycket bra tillsammans, skulle bli osams. Han pratade med mig och både jag och min man engagerade oss i att leta en ny familj till marsvinet. Alla vi talade med tyckte det var hemskt det som skedde, men alla hade också olika skäl till att inte kunna ta hand om henne. Jag följde under tiden väderprognoserna med fasa. Det började bli frostnätter… Till sist ringde jag min bror och sa till honom att hämta henne. Vi fick på något sätt försöka härbärgera henne hos oss.

Nu kanske man undrar varför jag inte gjorde så tidigare. Min man är gräspollenallergiker. Han blir jättedålig ungefär från midsommar och fram till och med augusti varje sommar. Och marsvin äter hö, som är torkat gräs och troligtvis innehåller pollen. Jag tyckte inte jag kunde utsätta honom för det. Men ibland har nöden ingen lag. Min vuxne son bor på övervåningen i vårt hus och jag frågade om han kunde tänka sig att ha en marsvinsbur hos sig till jag hade hittat ett nytt hem åt henne. Självklart! sa han. Och så blev det. Hon hämtades upp.

Hon hade en tokliten bur. Lagom för en hamster. I den fanns det halm, ett äpple och en morot. En vattenflaska fanns också. Jag vet inte hur hon hade bott i trädgården eftersom det var min bror som hämtade upp henne, men jag antar att hon hade fått gräs. Det som mötte mig var en liten svart, osäker tjej som satt i en för trång bur. Jag hade inga som helst erfarenheter av marsvin, men jag kunde ju se att något behövde göras snarast. Jag fick med mig lite mat och hö från brorsan och direkt när vi kom hem plockades hon ur buren och sveptes in i en handduk. Sedan började det googlas på internet om allt som gällde marsvin. Den lilla, som vi inte visste namnet eller ålder på ens, började vi kalla för lilla stumpan. Hon gick från famn till famn och skämdes bort å det grövsta. Maken visade sig tåla henne och hennes bur så länge han inte var närvarande när det grejades runt med höet.

Ny bur införskaffades, den var 120 cm lång och hon såg ut som en svart fläck i den efter att ha sett henne i den andra buren. Men den var hon i bara när vi inte var hemma och på nätterna när vi sov. All övrig tid tillbringade hon med oss, i famnen eller på köksgolvet. Det gick en tid och vi fortsatte att söka ett nytt hem till henne. Nu visste vi ju att det måste vara någon som redan hade ett marsvin eller som var beredd att skaffa ett till som kompis till Stumpan, som det oficiella namnet nu var. Marsvin ska ju inte vara ensamma, dom ska ha en artfrände. Julen kom och vi var ju lediga och hemma. En dag när vi alla var på var sitt håll i hemmet så hade min man hört Stumpan tjuta, ensam i köket. Han förstod att hon ropade på en kompis och han skyndade sig ut i köket så att hon inte skulle känna sig ensam. Han beskrev att hon var nästan otröstlig och att det tog lång tid innan hon lugnade ner sig. Han var riktigt bekymrad och sa att ”tänk om hon ropar så där när vi inte är hemma och ingen hör”. Vi pratade om saken och insåg att även om den mest perfekta matten eller hussen kom som hade massor med marsvinskompisar så skulle vi ha så höga krav att dom inte dög åt vår Stumpa.

Stumpan hade hittat sin familj och vi måste skaffa en kompis åt henne…