Höburen

Bollhav för marsvin:

Jag har sågspånspellets i botten runt kanten för att det suger fukt så bra.

Sågspånspellets kan man köpa på djuraffären (4 mm). Det man köper för att elda är för grovt i mitt tycke (6 mm). Det är inte helt billigt, men jag tycker om det bättre än papperspelletsen eftersom det luktar bättre och det är väldigt drygt. Jag lägger pelletsen runt kanten eftersom det är där de små grisarna kommer ligga och ”sängväta”.

Sedan fyller jag bottnen med ett rejält lager halm. Snåla inte!

Halm är billigt, mjukt att gå och ligga på, prasslar mysigt, dränerar fukt bra och fungerar utmärkt som utfyllnadsmedel i vår höbur. Målet är nämligen att skapa ett bollhav för marsvin, dvs en bur med så mycket hö att man kan göra gångar och grottor i den. Skulle du bara använda hö blir det en ganska dyr historia. Lägger du ett rejält lager halm i bottnen vinner du allt jag skriver tidigare i stycket och dessutom lite pengar därtill :-)

Nu är det dags att sätta gallret på plats.

Eftersom vi ska fylla upp med en hel del hö kan det vara lämpligt att sätta på gallret nu. Det ska inte vara där för att stänga inne marsvinen utan för att se till att höet inte ramlar ut på golvet. Dörren till buren ska vara öppen när vi är klara. Men stäng den just nu.

Vår höbur fyller två funktioner: Lekstuga till grisarna och gnagskydd för kokböckerna.

Placeringen av en höbur är ju valfri, men vi har kommit på att den är utmärkt att spärra av vägen till gnagvänliga saker. Typ makens älskade kokböcker. (Han är köksproffs.) Nu har inte våra marsvin gnagt på någonting förbjudet hittills. Utom en laddsladd till en bärbar dator som misstogs för ett grässtrå. (Att man kan lägga sånt på golvet med marsvin i rummet… :-) )

Fyll på med hööö, mycket höööö

Jag använder takluckan för att ösa på höet. Passa på att se till att det är halm och hö ända ut i hörnen. Annars kommer dom små grisarna att ramla ända ner till bottnen där när dom traskar runt. Och jag lovar, hörnen kommer vara favvoställena. Jag brukar fylla på med hö till halva buren ungefär. Marsvinen kommer att sjunka ner rätt mycket i början men efter ett tag kommer dom ha trampat runt så att det blivit rätt platt. Beroende på hur många grisar som trampar och hur duktiga dom har blivit på att göra gångar och grottor så tar det olika lång tid. Har det gått snabbt fluffar man bara upp höet igen. Har det gått ett tag fyller man på med nytt hö. Båda är lika poppis. Våra grisar hoppar strömhopp in i höburen när de märker att man börjar fixa där.

Jag använder en sten för att stötta upp burdörren till rätt lutning.

Nu är det dags att öppna höburen och göra luckan till en ramp för marsvinen att gå upp och ner på. Man kan lösa det här på olika sätt. Man kan ta bort luckan helt och göra en ramp av en brädstump som man fäster på lämpligt sätt t ex. Tänk bara på att den inte får ramla ner och att inga tassar och klor kan komma i kläm. Använder man något som är lite halt kan man ta en gammal gummimatta från en bil och limma fast som halkskydd. Det finns halktape att köpa som man använder i trappor osv. Så här har vi gjort:

En pinnbro som man kan köpa på djuraffären eller tillverka själv.

Dom här pinnbroarna kan man använda till mycket. Till tunnlar att springa igenom eller ligga i. Viker man till dom som en tunnel och sedan har en tuss hö över blir det en mycket poppis ätbar koja. Jag använder den som ramp till höburen.

Jag sveper en liten gästhandduk runt så man inte fastnar med klorna

Gästhandduken fyller flera funktioner; Marsvinen markerar gärna ingången till höburen med lite urin på toppen av rampen så det kan vara trevligt att lätt hålla rent genom att byta gästhandduk då och då. Ett av mina marsvin, Tomas, ser lite illa, så en ljus handduk är en bra siktpunkt. Dessutom halkar man inte varken uppför eller nerför.

Vattenflaskor behöver man även när man är ute på golvet.

Det kan ju ta ett litet tag innan de har kommit på det där med rampen så att de kommer upp i höburen. Man kanske måste visa ett par gånger hur det fungerar. Till dess kan man också sätta en vattenflaska åt ”fel” håll så att pipen kan nås från utsidan.

Jag kollar med jämna mellanrum så att botten i buren inte blir för sunkig. (Gummihandskar är en hit.) Eftersom kisset rinner igenom till botten och sugs upp av pelletsen håller den sig fräch ganska länge.