Jag skulle bära ner Maritza till köket. När man fångar upp den lilla damen får man ofta med lite hö som man rensar bort över hagen innan man går iväg, så det inte sprids genom huset. Den här gången var det ett som inte ville lämna henne

Den lilla damen hade lyckats pierca sitt öra med ett höstrå! Jag säger ju att hon borde heta Ebba, efter Ebba Grön. Hon var inte så besvärad av det om man inte tog i det. Jag drar inte hårt i strået. Jag bara undersöker hur det ser ut så jag vet hur vi ska ta bort det på det smidigaste, snabbaste och smärtfriaste sättet.

En sticka i örat

Andra har en pinne i rumpan...

Här har jag klippt av strået för att sedan dra ut det neråt.

Det dumma höstrået. Nu ser man att det var en knyck med en förtjockning på strået som gjorde att det inte gick att dra ut uppåt.

Efter att ha fått lite väteproxid på för desinfekteringen så är Maritza-Ebba som ny igen

Vi tar en bild på vårt älskade Eragons-svin hemma. Laddar upp den i ett album gruppen har, berättar om grisens fantastiska personlighet och kanske en del om dess bakgrund, om vi vet den och om det passar forumet. I kväll kl 20.01 påbörjas röstningen som går till så att var och en får rösta genom att ”gilla” på facebookvis våra tre favvisar. Det kommer bli HYSTERISKT svårt att välja!!

Det är just nu 40 anmälda guldklimpar, inkluderat mina egna två Eragonsianer. Mirjam är den som hittills kommer få det enklast eftersom jag antar att det inte är tänkt att man ska rösta på sina egna. Mirjam har 13 marsvin i sin flock (avundsjuk) och 12 (!) av dem kommer från Eragons. Det gör att hon bara har 28 stycken kvarvarande deltagare att välja mellan. Vi andra vrider oss i våndor…

Jag har under veckan som gått försökt att ta några representativa bilder på Tomas och Maritza för att göra dem rättvisa i tävlingen. Det är inte lätt. De har förmågan att göra allt gulligt och vara som sötast när jag inte har kameran i närheten. Under tiden jag hämtar den lägger de sig under närmsta pall och somnar eller också flyr de fältet småfnissande åt mina lönlösa försök. Då blir bilderna så här:

Tjadå! Nu sticker jag...

Alltså.. nu går jag!

Spring!!

Till sist försökte jag tala Tomas tillrätta.

-Snälla Tomas. Du måste väl inte springa iväg så fort kameran kommer fram?

Svaret blev: -Jooo!

Då siktade jag in mig på Maritza…

Vad gör du??

-Maritza. Kan inte du sitta still. Bara en halv minut?

-Nää!

Då lyfte jag upp dem i soffan där utrymmet är begränsat.

Maritza: -Men Tomas! Kan inte du sitta längst fram?

När jag så hade fotat närmare 500 bilder hade jag några som var presentabla. Nu gällde det att välja dem som gör mina busgrisar rättvisa. Jag hittade dessa bland annat:

Jag-är-väldigt-nyfiken-Maritza

Jag-är-så-ludd-söt-Tomas

Men det slutade med att jag gjorde litet jobb i Paint (enda bildprogrammet jag klarar) och sände in dessa:

Maritzas båda sidor

Tomas ur tre vinklar

Alltså! Jaaaag har ju jättesvårt att tro att inte dessa gullegrisar sopar mattan med övriga deltagare!! ;-D

Och om det nu skulle bli så att de inte gör det kommer jag stryka på foten. Konstatera att ingen fattar någonting och belöna vinnarna med varsin hemmasydd gosekub. Det senare har jag inte talat om för någon förrän nu, men om någon lyckas vinna över mina übersöta guldgrisar är de verkligen värda en av Kringelkrokens gosekuber.

Må charmigaste, luddigaste, kramgoaste, högljuddaste, försiktigaste, gåpåigaste, hungrigaste, knasigaste och allt-annat -jag-kan-komma-på-igaste… vinna!

HON LEVE!!

HIPP! HIPP!

HURRA!! HURRA!! HURRA!! HURRAAAAAAAAA!!!!

Maritza ett år i dag

(Nej, Matte. Nu får du flytta på dig. Du svamlade till det förra gången så det är bäst att jag, Tomas, tar över just detta inlägg. Niña kan du skriva? Jag har lite svårt att se tangenterna… Det är ingen fara. Du kan. Skriv bara vad jag säger. Tomas klingar i plåtmatskålen.)

Hrm. Ja, som ni förstår är det dags att gratulera vår minsting till hennes första levnadsår. Matte blev ju så till sig så att hon försökte ta ut det hela en hel månad i förskott. Men efter detta är tillrättat och pudeln nedlagd tog vi ett nytt tag i det hela.

Maritza, min lilla blixt. Du både springer lika snabbt som en sådan och har mönstret på ryggen. Humöret kan också växla lika snabbt som blixten. Du är också blixtsnabb att kissa på den som råkar överraska dig bakifrån. Din jetkiss är mycket fruktad och pricksäker. Strunt samma om det är jag, någon av damerna eller en människa som råkar vara där. Du träffar varje gång. Jag tror att du är en förklädd super-gris från en annan planet. Nedskickad till jorden som Stål-grisen, Clark Kent, ungefär. Clark fann sin Lois och bor numera i Bohus på västkusten. Tyvärr fick jag i dag höra att Lois inte finns med oss längre utan har förlängt sommaren med en evighet på himlaängarna.

Jag hoppas att du trivs med mig i min lilla flock här på Kringelkroken.

När du var liten bodde du hos en annan familj som inte förstod din storhet. Det kan ha berott på att du inte hade riktigt klart för dig att vi på denna planet inte biter på varandra som hälsning. Efter att detta lilla missförstånd har blivit klargjort har dina sociala färdigheter mot människorna utvecklats i en rasande fart. Ja, man skulle kunna säga i blixtens hastighet. He, he, he. Hrm.

Dina sociala färdigheter mot marsvin kan visserligen putsas lite till, även om jag måste säga att gentemot vår ålderdam, Kajsa, har du totalt ändrat sätt till det bättre. Jag själv har ju ett litet handikapp, min dåliga, för att inte säga obefintliga, syn. Det gör att jag har lite svårt att hitta rätt ände på dig och det vore ju trevligt om du kunde lätta på avtryckaren till jetstrålen du har därbak så jag slapp duscha så ofta. Jag försöker ju bara göra min plikt som över-gris i denna flock… Nå, hrm, nog talat om det.

Du har ju inte några jämngamla att umgås med i vår flock men jag tror nog att vår lite vildsinta Stumpan kompenserar det genom att lära dig alla hyss hon kan. Jag har noterat att du ibland gör egna små lyckade upptåg. Men du måste lära dig att ta konsekvenserna själv. Du har blivit lite för stor för att gömma dig bakom Niña. Ärligt talat: Du syns. Själv har jag ju också visat hur man gör fyrfota popcornskutt med helomvändning i 180 grader och lyckopip till.

Nu har vår Kajsa bett att få framföra en liten visa till din ära. Det är ju inte många som känner till det, men hon har en förtjusande liten alt.

(Här trippar Kajsa in på sitt eget särartade sätt med krinolinen upphissad och mameluckerna nytvättade. De som har sett henne, vet vad vi menar.)

Kajsas krinolin

(Melodi Med en enkel tulipan)
Med en enkel äppelkvist
Vill jag hylla till sist
Vår lilla Bitza
Vår lilla blixt ja
Vår kär Maritzaaaa

(Visslingar och jubel från flocken. Maritza börjar mumsa äppelbark och Tomas klingar i plåtskålen igen.)

Mycket vackert Kajsa.

Psst! Matte! Du kan servera blandsalladen nu…

Maritzas födelsedagssallad

Här pågår frosseri av Maritzas födelsedagssallad, Alla stoppar i sig allt vad de kan. Det är imponerande hur mycket en liten marsvinsmage kan härbärgera.

Nu är det slut...

Och vi också…

Det började med att sonen satte sig på huk framför höburen för att säga hej till Stumpan. Maritza satt framför henne. Vi är vana vid att hon sticker iväg om hon känner att det finns minsta tillstymmelse till chans att vi skulle kunna ta upp henne, men det gjorde hon inte!

Nu har det snart gått en månad sedan denna magiska stund och trenden håller i sig.

Utan att hymla måste jag säga att Maritza har vuxit som individ på senaste tiden. Fortfarande blir hon jättestirrig och vågar inte ut på golvet trots att godsakerna bara flödar borta vid kylskåpet när maken kommer hem från affären. Men hon slappnar fortare och fortare av i famnen och har till och med somnat några gånger i sonens armar framför TVn Och flyr när vi ska ta upp henne, det gör hon bara om det är just sonen som ska ta upp. Jag tror det beror på att det är han som har tagit på sig att gulla extra med henne så att hon ska sluta fly…

Från att ha varit en liten offeranod i vår flock när den inte mådde så bra har hon vuxit till en egen individ som försöker morska upp sig mot sin gamla fostermamma, Niña. Hon gör sig så stor hon kan. Går på tvären och vaggar rumpa kurrandes. Niña rör knappt ett morrhår. Hon bara burrar upp sin päls, vilket gör henne JÄTTESTOR, och höjer hakan. Då slinker Maritza snabbt in under en Biltemapall och försöker inte igen på en stund. Det är riktigt kul att se. Tyvärr hinner inte kameran fram innan det är över.

Hon har också fått ett annat förhållande till Kajsa. Jag var ju orolig för att hon skulle göra Kajsa illa när Kajsa var sjuk. Det var ju Maritza som bet Kajsa i ryggen när hon inte kom upp på benen. Och hon har gärna hjälpt Stumpan att jaga Kajsa innan vi fick ordning på medicineringen och Kajsa mådde bättre. Till sist var ju Kajsa så osäker på just Maritza att hon sprang så fort hon förstod att det var hon (Kajsa har starr och ser dåligt). Numera kan de kampera ihop. Maritza sköter umgänget mycket snyggt och Kajsa är inte ett dugg rädd för henne längre. Det är nästan så jag kan påstå att Maritza och Kajsa är en kombination som är riktigt bra.

Hon är den som hyser minst respekt för Tomas när det gäller mat. Hon kan verkligen konsten att med ett envist försökande till sist sno hans bit. Sedan tar han alltid tillbaka den, men det hindrar inte att hon försöker igen. Hon är en fena på att dra iväg med saker som hon tycker är goda. Ja, hon drar med sig hela matskålar in under pallarna. Bjuder man något med sked tar hon resolut tag i skeden och rycker den ur händerna på en och försöker backa iväg med den. Det gäller att hålla i.

Hon kan fortfarande stämma upp det där speciella ”jag-är-bebis”-pipet när hon känner sig lite trängd. T ex när jag klipper klorna på henne. Det borde gå att få på film någon gång. Ska komma ihåg det när det blir dags nästa gång med tassikyr.

Kort sagt har hon utvecklats till en helt fantastiskt kul liten tjej med massor med spring i benen och vi skulle aldrig kunna göra oss av med henne för allt smör i Småland. Så du, Irene: Den där dealen att hon eventuellt skulle komma tillbaka när hon hade gjort sitt jobb som vågbrytare i flocken… Den är ”off”! Hon stannar!! (Nu tror jag att Irene var så klok att hon förstod att det var så det skulle bli. Men det är bäst att jag tydliggör att Maritza nu tillhör vår flock.)

Här borde det finnas en bild på Maritza men jag har inte ork att leta fram någon bra och det borde tas nya på henne. Hon är lite svår att fånga i kameralinsen. Hon är snabb som en vessla. Det får bli ett annat inlägg. Men jag lovar att det blir snart…

Kajsas rester from Camilla on Vimeo.

När Kajsa har ätit sig mätt på Critical Care tycker jag det är synd att slänga resterna

5 minuter av flockens kväll from Camilla on Vimeo.

Om man charmar matte och sonen får man godis och mys. I början får de varsin Critter Berry. Den tuggas det ivrigt på. Niña plockas upp för att sonen bara hade tre Critter Berrys i det öppnade paketet. Hon fick vara med och öppna nästa så hon också fick en.

Vad gör då Kajsa under tiden de andra smaskar Critter Berrys?
Jo hon äter kligröt med lite havregryn, några skalade solrosfrön och riven morot. Hon förstår inte de andras förtjusning i Critter Berrys. Hennes stora passion är ärtplättar.

Kajsa mumsar from Camilla on Vimeo.

Kajsa har ju en egen del av hagen. Detta för att hon har lite speciell mat som de andra annars kommer fullständigt dammsuga upp. Dessutom är Maritza inte att lita på när det gäller Kajsa. Hon har bitit henne rätt rejält ett par gånger. Varpå Kajsa försöker markera åt alla håll för att slippa bli biten. Det är inte optimalt men vi öppnar gallret emellan ibland när vi tittar på. Dessutom umgås hela flocken alltid när de är ute och oftast när de är i köket. Det fungerar riktigt bra om de har ordentligt med plats, men jag vågar inte ha dem lösa i köket när vi inte är hemma långa tider. Man vet inte vad som kan hända då.

Sonen handlar grönsaker som grisarna äter upp. Jag handlar grönsaker till grisarna som sonen äter upp.

Det är normalt inget problem eftersom grönsakerna ska räcka till alla, men ibland börjar det bli ont om varan och ingen har handlat…

Maritza är en ivrig marsvinstjej på drygt 8 månader. Att ta upp henne är inte självklart alls. Instinkten säger henne att det där att bli infångad är inte bra. Det blir bättre och bättre, men helt bra är det ännu inte. Lite jakt och inträngning i hörn blir det ibland. När man då har fått upp henne så piper hon gnisslande nästan konstant. Det låter väldigt missnöjt. Nu har jag lärt mig (av Tomas) att det som låter missnöjt i våra öron inte behöver vara det. Det kan snarare vara ett vanligt trevnadsljud. Men när det gäller Maritza är vi inte riktigt säkra ännu. Varje liten beröring framkallar ett pip. Sonen har en förmåga att illustrera med ord det han tror att marsvinen tänker.

Häromdagen när vi satt och dividerade vem som åt upp vems grönsaker (på skoj förstås…) knäckte sonen nöten varför Maritza piper när hon är i famnen. Det är ju självklart för att hon har ätit upp grönsakerna och sonen är hungrig. Hon tror att han bakom hennes rygg slickar sig runt munnen och dräglar. När han borrar näsan i hennes nackpäls, tror hon säkert att han egentligen tänker bita nacken av henne. Hon skulle veta att han nog egentligen är född vegetarian. Det enda som gör att han äter kött är att jag vägrade att laga två olika måltider varje kväll när jag var ensamstående med honom. Nuförtiden äter han helst vegetariskt och äter han kött ska det vara oidentifierbart, dvs köttfärs o dyl. Han och Kajsa brukar ”dela” en lunchsallad ibland. Kajsa sitter i knät när han äter och han får freda tallriken från Kajsas närmanden. Det enda Maritza riskerar när hon sitter i hans knä är att bli utnött av allt gullande och kliande. Dessutom är han en stjärna på att rensa öron… och det är rätt killigt tycker alla grisarna.

Jag funderade en stund och övertalade Stumpan, Niña och Kajsa att agera modeller. Jag fick några kort som nog mest kan associeras till cirkus.

Niña tog hela spektaklet med ro. Hon la sig ner och lät mig fota.

Cirkus-Niña

Stumpan tyckte det var lite mer besvärande. Snäll som hon är så fann hon sig ändå. Hon är inte helt avslappnad om man säger så…

Cirkus-Stumpan

Kajsa försökte visa den snygga sidan först.

Cirkus-Kajsa (snyggsidan)

men jag övertalade henne att visa sig i sin hela glans.

Cirkus-Kajsa

Maritza sa; Glöm den fåniga dammvippan på mig!! Efter lite förhandling (och mutor) gick hon med på att posera med ett halvt påskägg.

Ägg-Maritza

Är du inte klar nu...

Efter Tomas fasta uppfattning om att det var tjejigt att likna någon man inte är så vågade jag inte ens fråga honom om han kunde ställa upp med en påskfjädersvippa på ryggen. Jag föreslog försiktigt att han skulle posera med en påskäggshalva i stället. Nä! var det korta och koncisa svaret. Men med lite övertalning gick han med på att låta sig omgivas av småägg och några glada ankor. Fin är han vår Tomas…

Ägg-Tomas

(Inga mattar eller hussar eller andra djur kom till skada under påklädning och fotografering. Detta beror enbart på att våra marsvin är så oerhört snälla och medgörliga och dessutom vet de att vi aldrig skulle göra något som gör ont, om det inte är absolut nödvändigt av hälsoskäl t ex. Egentligen är deras egen päls den absolut vackraste utsmyckningen   )

Då hör jag någon vissla från hagen: Phui, phui, Matte! Matteeeeee!!
Jag går dit för att höra vad som står på.
Det är nyfikna Stumpan som undrar: Vad är det som händer? Vi hör en massa prassel med påsar och små röster som säger konstiga saker. Sånt brukar betyda att vi har besök av såna där små mattar och hussar som bjuder på gottis. Var är dom??
Jag förklarar att det är skärtorsdag och att barnen i kvarteret går runt bland husen utklädda till påskkärringar och får lite gottis i sina korgar.
Så de kommer inte med gottis till oss då?
Nä, de får för att de är så söta när de har ansträngt sig och klätt ut sig.
Jag vill också gå till grannarna, vara söt, och få gottis, säger Stumpan.
Jag med, tjoar Kajsa och Niña. Maritza, som inte riktigt har fattat eftersom hon mest har sprungit runt högt och lågt, stannar upp och piper; Jag också. Tomas, muttrar något om att det verkar lite tjejigt men godis är ju gott.
Men ni ser ju inte det minsta ut som något som har med påsken att göra, försöker jag protestera.
Men de får ju för att de är söta sa du ju, säger Stumpan. Jag är söt. Titta!

Sockersöt Stumpa

Jovisst är du söt, Stumpan, men det är meningen att man ska likna något som har med påsken att göra.

Det blev tyst en stund sedan säger Kajsa; Titta på mig då! Jag kan likna en höna.

Hönan Kajsa

Ja, och titta på mig. Jag har lika många färger som ett målat ägg, säger Maritza.

Färgglad Maritza

Jag tycker fortfarande det verkar lite tjejigt och jag kan inte komma på nåt att likna. Men jag kan se bedjande ut och krafsa på dörren, säger Tomas.

Bedjande dörrknackare Tomas

Niña har suttit tyst under hela charadern. Hon har funderat länge. Nu vet jag! utbrister hon. Jag kan ju likna ett välfyllt påskägg!

Påskägget Niña

Lång frukost from Camilla on Vimeo.

Jag tog en lång, lång video på grisarna när de äter frukost. Jag brukar sitta och titta på när de äter. Det är så fridfullt…